Med räddningsverksamhet avses enligt räddningslagen 468/2003 sådana skyndsamma åtgärder till följd av en olycka eller överhängande fara för en olycka som vidtas för att skydda och rädda människor, egendom och miljön samt för att begränsa skador och lindra följder.

I räddningsverksamhet ingår

• mottagande av nödanmälan
• larmandet av räddningsenheter och annan hjälp 
• varnandet av befolkningen 
• bekämpning av hotande olyckor 
• skydda och rädda människor 
•  miljö och egendom i fara 
• släcka bränder och begränsa skador samt lindra följder, dessutom efterröjning och efterbevakning
• Ledning, informering, service och efterarbete inom dessa verksamheter samt stödverksamhet.

I aktionsberedskapen ingår personal, utrustning, material och fordon samt den tid som går efter larmet innan kombinationerna (se bild) startar sin verksamhet Alla dessa bör finnas på en sådan nivå där alla funktioner, som ingår i räddningsverksamhetens riskområden, kan förverkligas genast på ett effektivt sätt så att det motsvarar de kartlagda olycksfallsriskerna.

Räddningsverksamheten bör planeras och organiseras så att åtminstone de åtgärder som ingår i dagliga olyckor kan förverkligas genast och effektivt.

Dagliga olyckor:

• Bränder som berör som högst en bostadslägenhet eller motsvarande objekt och det finns inga risker att branden sprider sig till en andra delar.
• Olyckor som berör högst två skadade personer. Trafikolyckor där brandkåren är förberedd att ta loss människor som är fastklämda. 
•  Begränsade kemikalie- eller oljeskador som inte direkt hotar att sprida sig och som går att stoppa eller begränsa med enkla åtgärder. 
• Olyckor vid vattenområden där ytbärgning räcker till och ingen dykutrustning behövs.

Personal som deltar i räddningsverksamheten bör kunna ge sådan första hjälp
som upprätthåller de viktigaste livsfunktionerna genom att återuppliva och stoppa stora blödningar.